Ett nät nu blivit spunnet På vasst, sprelande, svart ärgat av blodets lyster Döpt i olhelgad saft
En sång om födsel, begynndse En om vanhelgat brödradråp En väsa om offer och livets ånde En om eld, och bett i mark så mjuk
Dock finnes en visa jag ej sjungan Dess ordalek jag ej talt Dessa ord min mum ej paassa Hör kvädet nu i trädens blad
Då vi stå i trystnad Må deras munnar viska
|