I fjärran fladdra en eld Ett ensam sken i hemsk myr
Vid tjärnen sitter han Betrakter månes silverglans Som speglar sig i mörka vatten När tiden vissnar
Före tiden han levde redan Bakom tiden han stiger nedan Före tiden han levde redan Bakom tiden han stiger nedan
Vad ska det bli av honom När tiden vissnar
Hans ärrig ansikte flinar bister Rå och vresig väntar han Med ögon så dyster Och väntar tyst till undergång
Före tiden han levde redan Bakom tiden han stiger nedan Före tiden han levde redan Bakom tiden han stiger nedan Nedan, nedan
|